Engelbrekt Larsson soldat nr 48 Finne

Engelbrekt Larsson lejdes 20 nov 1747 som soldat för Mora Kompani, Dalregementet. Han anställdes av rote nr 48 Finne och det blev också hans nummer och namn. Enligt soldatrullan var han från Värmland och född 1718. Det är alla uppgifter som finns om hans ursprung. Troligen kom han från ett fattigt hem någonstans i norra Värmland. Fanns det en gård togs den väl över av äldste sonen i familjen. Kanske Engelbrekt medvetet valde att leja sig som soldat för Dalregementet. Dalarna var ett fattigt landskap och kunde inte erbjuda ett soldattorp som löneförmån, något som skedde i andra landskap. Nackdelen med soldattorp var, att när soldattjänsten var slut, måste torpet lämnas över till nästa soldat. I Dalarna var det brukligt att gårdarna/ägorna, även om de var små, delades mellan alla barnen. Döttrarna fick en ”systerdel”, som var hälften av vad bröderna fick. Om soldatynglingen hade tur att träffa en kulla att gifta sig med, blev han jordägare genom sin hustru. Jordlotterna var små och räckte knappt till att försörja en familj. Inkomsterna ökades genom ”arbetsvandringar” och ”herrarbete”. Den 25 juli 1749 gifte han sig med Karin Andersdotter (1713-1773) från Oxberg, där de blir boende. Hon var änka efter soldaten Lars Larsson Räf, som dött i Kalmar när Mora Kompani var förlagda dit vintern 1743-44 . Det blev några år av fred och soldaterna kommenderades ut på ”skansarbete”. Engelbrekt blev 1751 kommenderad till Helsingfors för att vara med och bygga fästningen Sveaborg.

Så startade Pommerska kriget 1756. Sverige gick med i kriget mot Preussen för att försöka återta tidigare förlorade delar av Pommern. Svenska armén var i dåligt skick, utrustningen var föråldrad och utsliten. Vid mönstringen i Rügen 9 februari 1759 var Engelbrekt med, men han antecknades ”sjuk i qvarteret”. Den 17 november 1761 i Grischou begärde han avsked. Han hade fullgjort sin anställningstid och skulle få avsked och också få ersättning för tiden han ”öfwertient”. Men innan han hann åka hem blev han träffad av en kula den 2 jan 1762 vid slaget vid Neu Kahlen. Han avled av skottet och var då 43 år gammal.

Slaget vid Neukalden var ett fältslag under pommerska kriget inom sjuårskriget som stod mellan svenska och preussiska styrkor nära staden Neukalden i Tyskland den 2 januari 1762. De svenska styrkorna under ledning av Carl Constantin De Carnall lyckades besegra de preussiska styrkorna som slog läger på en kulle intill staden Malchin. Detta var det sista slaget mellan svenska och preussiska trupper under kriget. I slaget deltog över 3000 man från Svenska armén, 36 blev döda, 126 sårade. (Wikipedia)

Engelbrekt hade fått tre söner med sin hustru, Anders f 1749 blev så småningom soldat Dahlberg, och Mats född 1751 soldat Räf/Dahlström. Den yngste Lars född 1755 dog 2 år gammal.